Vad betyder Klängig?
Ordet klängig beskriver någon eller något som är i behov av mycket uppmärksamhet eller fysisk närhet, ofta på ett påträngande sätt. Det kan också användas för att beskriva något som är svagt eller skört och därför behöver stöd eller hjälp. Exempelvis kan man säga att ett barn som alltid vill sitta i knät och aldrig lämnar en i fred är klängigt.
Exempel på användning
- Katten klättrade klängigt uppför trädet.
- Barnet höll sig klängigt fast i sin mammas hand.
- Växten klängde sig klängigt längs staketet.
- Ljudet av klängiga fotsteg hördes i trappan.
- Hon bar en klängig väska över axeln.
- Barnet klamrade sig klängigt fast i gungstolen.
- Det kändes klängigt att gå på den leriga stigen.
- Fågeln flög klängigt genom grenarna.
- Luktrosen växte klängigt upp längs husväggen.
- Det klängiga nätet fångade insekterna.
- Det klängiga repet var svårt att klippa av.
- Skuggan av den klängiga växten föll över marken.
- Jag kände mig klängig när jag gick över den ostadiga bron.
- Eken var klängigt täckt av mossa.
- Det klängiga gräset bildade en tjock matta på marken.
Synonymer
- klistrig
- klibbig
- haftig
- slemmig
- trång
Antonymer
- Självständig
- Oberoende
- Självgående
- Fri
- Självständig
Etymologi
Ordet klängig härstammar från det svenska ordet klänga, vilket betyder att hänga fast eller gripa tag om någonting. Klängig används oftast för att beskriva något som är smalt, rangligt eller ostadigt och som tenderar att hänga eller klamra sig fast vid något annat. Det kan också beskriva en person som är påstridig eller påflugen i sitt beteende.
lättja • manipulativ • alls • sparad • arsenal • nol • järnvägsarbetare • årsredogörelse • kerub •